Rosa Pisilä

Rosa Pisilä

Olen ajattelija, ajatusmatkaaja, kuvataiteilija ja taidekasvattaja. Jokaisessa teoksessa on mukana ihminen, katsojana ja kokijana, tarinan ja kuvan innoittajana tai teoksen pääroolissa. Oli teokseni abstrakti tai esittävä, aiheen taustalla on ihminen ja ihmisen arkipäivä, ajatukset, mietteet ja toteamukset.

Kuvaan tunteiden raapivuutta väreinä, melankolian runoutena. Piiloutuuko tunteen väri, vai saako se jäädä näkyväksi. Usein tekemiseeni liittyy matka ja matkan tekeminen. Teen matkaa sisäänpäin sekä sisältä ulospäin. Sisäinen antaa näkyvyyden, ulkoinen liikkeen ja muodon.

Minua kiinnostaa ihmisyyden sisäinen maisema, se näkymätön osa ihmisen elämää. Tosielämän kokemus tunteissa ja ajatuksissa. Sanallinen ilmaisu on ollut aina osa minua. Luonnokset teoksilleni purkautuvat kirjoituksena. Kerään tarinoita, kokemuksia, elämänkertoja ja havaintoja, tunnen muiden tunteita.

Työskentely on ajatusten rinnakkaistodellisuus. Todellisuus ja rinnakkaistodellisuus ovat vuorovaikutuksessa keskenään. Todellisuutta hahmotetaan rinnakkaistodellisuuden avulla. Kun ulkoiset ja sisäiset todellisuudet kohtaavat ja muuttuvat, muuttuu myös suhteemme ympäröivän maailman todellisuuteen. 

Taiteessa eri tekniikat ovat työkaluja. Käyttämäni tekniikat muuttuvat tunteen ja ajatuksen mukaan. Valitsemani tekniikka mahdollistaa tunteiden ja aiheiden muuttumisen. Ilmaisukeinoina käytän maalausta, grafiikkaa, esinekoosteita ja veistotaidetta. Usein työni saa alkunsa jonkin asian ihmettelystä, intuitiivisella tekemisellä, joka kehittyy ja kasvaa tarinaksi ja löytää rytmin. Työskentelyprosessini on jatkuvassa muutoksessa jossa yllätykset ja muuttujat saavat oman tilansa. 

Usein käsittelen työn alla olevan asian prosessin omaisesti ja sarjallisesti. Teen usein isoja teossarjoja, joihin syntyy uusia teoksia useidenkin vuosien ajan. Taiteilijana haluan tuottaa tunteita, ajatuksia, tunnetiloja ja uusia tarinoita kerrottavaksi. 

Rosa Pisilä

Jag är en tänkare, idén om resenären, konstnär och konstpedagog. Varje verk bär en människa, som betraktare och vittne, som en inspiration för berättelsen och bilden eller i huvudrollen i verket. Oavsett om mitt arbete var abstrakt eller figurativt är ämnet mänskligt och vardagligt, tankar, tankar och uttalanden.

Jag skildrar skrapningar av känslor som färger, melankoli. Gömmer sig känslornas färg eller förblir den synlig. Ofta handlar det om att resa och resa. Jag gör resan inåt och utåt. Intern ger synlighet, extern ger rörelse och form.

Jag är intresserad av mänsklighetens inre landskap, den osynliga delen av mänskligt liv. Verklig erfarenhet av känslor och tankar. Verbal uttryck har alltid varit en del av mig. Utkasten till mina verk utvecklas som skrivande. Jag samlar historier, erfarenheter, biografier och observationer, jag känner andras känslor.

Att arbeta är en parallell verklighet av tankar. Verklighet och parallell verklighet interagerar. Verkligheten tänks genom parallell verklighet. När externa och interna verkligheter möts och förändras, gör också vår relation till verkligheten i den omgivande världen.

Inom konst är olika tekniker verktyg. De tekniker jag använder förändras efter känslor och tankar. Tekniken jag väljer gör att känslor och ämnen kan förändras. Jag använder måleri, grafik, konstverk och skulptur som uttryck. Ofta börjar mitt arbete med förundran över något, ett intuitivt verk som utvecklas och växer till en berättelse och finner rytm. Min arbetsprocess förändras ständigt, där överraskningar och variabler tar sin plats.

Ofta hanterar jag problemet på ett processivt och seriellt sätt. Jag gör ofta stora serie böcker som skapar nya i många år framöver. Som konstnär vill jag producera känslor, tankar, känslor och nya berättelser att berätta.

Rosa Pisilä

I am a thinker, the idea of traveler, artist and art educator. Each work involves a human being as a viewer, an inspirer of the story and image, or in the main role of the work. 

Whether my work was abstract or figurativel, the subject is human and every day life, thoughts and statements. 

I depict the scratch of emotions as new colors in melancholy poetry. Is the color of the emotion hidden or can it remain visible? 

Often what I do involves the trip and making a trip. I make the journey inwards and outwards. Internal gives visible color and feeling, external gives movement and shape.

I`m intrested in the inner landscape of humanity. It`s the invisible part of crying emotions. Verbal expression has always been a part of me. The drafts of my works unfold in writing. I collect stories, experiences, biographies and observations. I know the feelings of others.

Working is a parallel reality of thoughts. Reality and parallel reality interact. Reality is conceived through parallel reality. As external and internal realities meet and chenge, so does our relationship with the reality of the surrounding world.

In art, different techniques are tools. The techniques I use change with I coose allows the emotions and subject to change. I use painting, graphics, objects and sculpture as expressions. Often my work starts whit a wondering and an intuitive doing of something that develops and growns into a story and finds rhythm. The working process is in a state of constant change, where surprises and variables take their place. 

Often I deal whit the subject matter bellow in the process of a process and in series. I often make large series that create new ones for many years to come. As an artist, I want to produce feelings, thoughts , emotions and new stories to tell.