PULLAKAFFIT 

Cata Ahlbäck: Varasin ajan Black Wallista viime vuoden puolella. Alunperin ajatuksena oli rakentaa näyttely liittyen lapsuuden muistoihin, mutta Korona-aika sai minut toisiin tunnelmiin. Samalla tuli epävarmuus avautuuko edes Galleria vielä heinäkuussa. Kun koko maailma oli tavallaan pysähdyksissä, niin itsekin pysähdyin. En “osannut” maalata tai ylipäätään tehdä ollenkaan taidetta. Elämä hidastui ja some täyttyi ihmisten pullien ja lemmikkieläinten kuvista. Kaikki leipoi ja kuvasi kissoja. Lohdullista. Siispä tähän näyttelyyn minua inspiroi minua miellyttäneet “insta-kavereiden” Instagram kuvat, kysyin lupaa kustakin kuvasta, saanko käyttää sitä taidenäyttelyyn. 

Pyysin mukaan Inkerin jakamaan Galleriatilan kanssani, koska Inkerin Korona-aikana Instaan postaamat maalaukset kiinnittivät huomioni. Inkeri maalasi vimmalla ihania värikkäitä kasvoja ja laittoi väliin leipomiaan pullan ja leivän kuvia :) 

Inkeri Viljanen: Cata laittoi minulle viestiä toukokuun lopulla kysyäkseen haluaisinko jakaa näyttelytilan hänen kanssaan heinäkuussa. Mietin hetken, koska idea oli mielestäni hauska ja minulla oli paljon valmiita töitä niin lähdin mukaan. Minulle korona-aika on ollut tuotteliasta aikaa. Viihdyn muutenkin hyvin itsekseni ja nyt ei tarvinnut keksiä tekosyitä olla lähtemättä kotoa. Sain vaan keskittyä maalaamiseen ja revitellä ja testailla uusia juttuja. Pullakahvit edustaa minulle neutraalia, kepeää tapaamista joka tuottaa iloa, toivottavasti tästä näyttelystä voi tulla sellainen myös katsojalle. 

Cata Ahlbäck: Teen melko monentyylistä taidetta ja käytän eri tekniikoita. Olen kiinnostunut henkisyydestä. Pyrkimys hyvään, eläminen tässä hetkessä ja yksinkertaisuus ovat tavotteitani. Rakastan kotoilua, merenrantaa, mielenrauhaa, yhteyttä sisimpään. Rakastan taiteessa outoutta, rosoisuutta, keskeneräisyyttä, koska elämä on aina kesken. Rakastan taidetta, lauluja, kirjoja. Rakastan ryhmäliikuntatunteja, joogaa, meditointia. 

Yksityisnäyttelyitä olen pitänyt vuodesta 2007. Ne rakentuvat yleensä identiteetin, läsnäolon, arkisen kauneuden ja kaiken katoavaisuuden teemojen ympärille. 

Tämän näyttelyn kaikki maalatut teokset on maalattu vanhoille maalauspohjille, jolloin mukana on ajan kerroksellisuus ja ajatus ajan päällekkäisyydestä. Vanhojen ja käytettyjen materiaalien käyttö on myös ekologinen valinta. Mukana muutamia valokuvia, lasertulosteita, vanhoissa kehyksissä Toivon, että taide herättää katsojassa tunteita, ajatuksia ja kysymyksiä joihin voi etsiä. vastauksia syvätä itsestään. 

Taideteoksen äärellä voi kokea iloa, surua, pettymyksiä. Kokea maailmaa sen kaikessa kirjossaan. Töitäni on mm. Suomen Valtion ja Pohjanmaan Museon taidekokoelmissa. 

Olen Taidemaalariliiton ja Suomen Taidegraafikoiden jäsen.

Inkeri Viljanen: Käytän useimmiten akryylivärejä puulle tai paperille. Maalaan usein ihmiskasvoja tai -kehoa. Muotokuvien sijaan teen kuvia tunnetiloista, yritän pysäyttää kuvan johonkin tunteeseen tai tunnelmaan. Käytän valokuvia aloittaessani mutta muuntelen niitä, vääristelen ja liioittelen ja lisäilen niihin elementtejä että lopullisella maalauksella on lopulta hyvin vähän tekemistä alkuperäisen kuvan kanssa. Rakastan värejä ja niillä ilottelua, yritän oppia väreistä enemmän koko ajan. Piirtäminen on myös minulle tärkeä ilmaisukeino, viime aikoina olen testannut tapoja yhdistää sitä maalaamiseen. Olen kiinnostunut kirjallisuudesta, kielestä ja kielistä ylipäänsä. Joskus hassut sanaleikit löytävät tiensä teoksiini ja nimien keksiminen teoksille on minusta hauskaa. Olen pitänyt näyttelyitä vuodesta 2005 jolloin valmistuin kuvataiteilijaksi, välillä olen tehnyt ihan muita töitä ja olen Pohjalaisen Taiteilijaliiton jäsen ja Taidemaalariliiton kokelasjäsen. 

Cata Ahlbäck: Jag bokade tid på Black Wall Gallery förra året. Från början var min plan att framställa en utställning utgående från barndomsminnen, men coronatiden fick mej att tänka om. Samtidigt kom en osäkerhet om gallerian ens öppnar i juli. När hela världen på sätt och vis stannade, blev jag själv också stillastående. Jag "kunde" inte måla eller över huvud taget skapa konst. Livet blev långsammare och sociala medier fylldes av bilder på bullar och sällskapsdjur. Alla bakade och fotade sina katter. Trösterikt. Alltså blev jag till denna utställning inspirerad av "instavänners" Instagramfoton. För varje bild frågade jag om lov för att få använda på utställningen. Jag bjöd med Inkeri för jag lade märke till bilderna hon postade på Instagram under coronatiden. Hon målade ivrigt härliga färgglada ansikten och varvade med bilder på bröd och bulla hon bakat.

Inkeri Viljanen: Cata tog kontakt med mej i slutet av maj och frågade om jag ville dela utställningsutrymme med henne i juli. Jag funderade en stund och eftersom jag tyckte idén var rolig och jag hade många färdiga målningar så tackade jag ja. För mej har coronatiden varit produktiv. Jag trivs annars också för mej själv och nu behövde jag inte hitta på ursäkter för att inte fara hemifrån. Jag kunde helhjärtat fokusera på målandet, släppa loss och testa nya grejer. Pullakahvit representerar för mej ett neutralt lättsamt möte som skapar glädje, hoppas denna utställning kan bli ett sådant åven för åskådaren. 

Cata Ahlbäck

Jag gör konst i många olika stilar och använder olika tekniker. Jag är intresserad av andlighet. Mina mål är en strävan efter godhet, att leva i stunden och i enkelhet. Jag älskar "kotoilu", havsstränder, själslig frid, kontakten med det inre. I konsten älskar jag underligheter, råhet i uttrycket, ofärdighet, för livet är alltid ofärdigt. Jag älskar konst, sånger, böcker, gruppgymnastik, yoga, meditation. Alla målningar är gjorda på gamla målningsbottnar, då tillkommer funderingar kring tidens skikt och samtidighet av händelser. Användningen av gamla material samt återanvändning är också medvetna ekologiska val. En del av mina utställningsverk består också av foton, laserutskrifter i gamla ramar.  

Jag hoppas av konsten väcker tankar och känslor hos åskådaren, frågor som man ska leta svaret till djupt inne i sig själv. Vid ett verk kan man känna glädje, sorg och besvikelse, uppleva världen i all sin prakt. Jag har haft separatutställningar sedan 2007. De byggs oftast upp kring teman som identitet, medveten närvaro, vardaglig skönhet och alltings förgänglighet. '

Mina verk finns bl.a. i Finska Statens och Österbottens museums konstsamlingar. Jag är medlem i Målarförbundet och i Finska Konstgrafiker. 

Inkeri Viljanen

Jag målar mest med akrylfärger på trä och papper. Oftast målar jag människoansikten och -kroppar. Istället för porträtt tänker jag mej att jag gör bilder om känslotillstånd, jag försöker stanna bilden mitt i en känsla eller en atmosfär. Jag utgår från foton men jag ändrar på dem, förvränger och överdriver, tillsätter element så att de i slutändan har väldigt lite att göra med originalbilden. Jag älskar färger och att leka med dem, jag försöker hela tiden lära mej mer om dem. Teckning är också ett viktigt uttryckssätt för mej, på sistone har jag testat sätt att kombinera det med målning. Jag är intresserad av litteratur och språk, ibland söker sig roliga ordlekar in i mina bilder och att hitta på namn för verken är skoj. Jag har haft utställningar sedan 2005 då jag fick min bildkonstnärsexamen, ibland har jag jobbat med helt andra saker än konst och jag är medlem i Österbottens konstnärsförbund, samt i Målarförbundet.